Varukorg
Din varukorg är tom, men det behöver den inte vara.
Vi startar upp utställningssäsongen i Påsk i samband med Konstrundan NV Skåne.
Pop Art är en konststil som växte fram i Storbritannien och USA under 1950- och 60-talet. Den hämtade sin inspiration från populärkultur, reklam, serietidningar och vardagliga produkter. Syftet var att lyfta fram det vanliga och massproducerade i en konstvärld som tidigare fokuserat på det unika och traditionella.
Konstnärerna använde starka färger, tydliga former och ofta ironi eller humor. Vanliga motiv var kändisar, konsumtionsvaror och bilder från massmedia. Pop Art gjorde konst mer tillgänglig och utmanade idéer om vad konst kan vara.
Bland de mest kända konstnärerna finns Andy Warhol, som gjorde silkscreentryck av till exempel Marilyn Monroe och Campbell’s Soup Cans, samt Roy Lichtenstein, som inspirerades av serietidningar.
Pop Art var både en hyllning till och en kritik av konsumtionssamhället – färgstark, igenkännbar och provocerande.
Pop Art i vår version är en färgsprakande utställning med målningar och grafik av den franske konstnären Philippe Huart i kombination med skulpturer av William Sweetlove från Belgien, samt några målningar av den spanske konstnären Antonio de Felipe.
Alla bilder publiceras när utställningen öppnar
mer info om de olika konstnärerna finner du längre ner
Philippe Huart
Det bedövande våldet Philippe Huart arbetar på flera perceptionsnivåer och låter oss ta del av hans levnadshistoria eller göra en rundvandring bland hans fantasier. Hans målningar kan tolkas på flera sätt: estetiskt, som förmedlare av budskap, lyriskt eller realistiskt i en vardagsskildring för att upptäcka hur likformig och oordnad den visuella informationen som sköljer över oss är. Hans bildspråk avslöjar inte de metaforiska sambanden mellan föremålen och det gör dem bara mer fascinerande vare sig det handlar om pistoler, karameller, blommor eller medicinkapslar ... Målaren föredrar blanka ytor där det som händer runt omkring, utanför bilden, fastnar som film på en skärm. Han utgår från bilder som knyter an till popkonsten och skapar en värld av blänkande kapslar, vissna blommor och syrliga karameller. Hans läckerheter samlas ihop, staplas, sätts samman, förstoras och splittras. Huart avlägsnar de anekdotiska elementen från den fotografiska utgångsbilden, så att uppmärksamheten koncentreras på målningens huvudföremål. Det är bildbehandlingen som intresserar honom med bildåtergivningens alla tvetydigheter. Hans verk är som högupplösta bilder. Men målningarna har inte mycket att göra med det de föreställer eller de föremål som avbildas. Målningarna är snarare en samling motiveringar och förslag. Kapslarna som målaren förskriver döljer inte biverkningarna eller de skadliga effekterna som annars skulle kunna ignoreras bakom de läckra färgernas dragningskraft. Beroendet av denna, enligt André Gide, nya "Jordiska föda" avslöjar verkets kritiska hållning och verkliga förmåga att oroa. Den skarpa symmetrin som delar duken mitt av och visar två verkligheter som motsvarar varandra likt en reflekterad bild upplevs ibland extremt hård men det finns också plats för humor vilket tavlornas titlar visar. Hans verk väcker oväntade tankar (förstärkt av titlar som ofta refererar till 1970-talets popmusik), med hjälp av rikligt varierade grafiska element. Konstnären verkar vara mindre intresserad av den trogna bildåtergivningen än av bildens optiska illusion. Tavlornas glänsande fulländade resultat ger ett falskt naturtroget intryck som kommer från hans teknik som gammal reklamman. Subjektet behandlas konceptuellt med ord inskrivna som bilder för att koppla ihop text och bild på olika sätt, alltid med en viss sinnrikhet. Han tycker om när omvärlden reflekteras på färgstarka ytor av pistoler, tabletter och genomskinliga skrynkliga karamellpapper… Hans smak för materialets effekter, hans penseldrag och lager av lasyr, känns behärskade och omsorgsfulla och påminner om de holländska stillebenmålarna. Det fantastiska mötet mellan lekfullhet och finish i harmoni med volym och färg ger hans kompositioner en mycket spännande rytm. Den perfekta ytan lyfter bort alla rent filosofiska, sociala och anspråksfulla budskap och släpper lös det lömska våldet. Huart koncentrerar sig på en nästan förlamande och bedövande utforskande nivå där bildens betydelse gör att han står konceptkonstnärerna nära. Hans vibrerande färgstarka konst består paradoxalt nog av känslosamma, mycket dämpade, toner, som tycks vara djupt märkta av döden. Hans målningar är fyllda av avsikter eller snarare av provokationer som inte föreställer något utan skapar en annan verklighet som betraktaren själv får reagera på, medvetet eller kognitivt beroende på erfarenhet, känsloladdning och kultur. Renaud Faroux, Paris
William Sweetlove
Tillfällighet och evighet är två begrepp som alltmer kontrasterar varandra i mitt arbete.
Jag har alltid varit intresserad av fossiler vilka jag anser vara historiens efterlämningar till oss. Problemet i dag är att fossiler inte måste bevaras längre: alla bevarar bara det som de anser vara viktigt och det inkluderar tänkande, vilket jag kallar ”fossilt tänkande”.
Vad anser jag vara fossiler i konsten? Jag gör skulpturer i plast, resin och polyuretan; alla dessa är syntetiska produkter gjorda av petroleum som i sig är en naturlig organisk fossil. När molekylerna i petroleum sönderdelas produceras kolväten som gasolin, diesel, bensin, olja, bensen och när dessa förbränns orsakar de föroreningar och global uppvärmning.
Etan och propan, destillerade från petroleum, är basmaterialet i produktionen av plast, polyester, nylon – produkter vi använder i vardagen. Vad är då dilemmat? Alla dessa produkter är här för evigt, inget kan förstöra dem. Tidigare brände man helt enkelt dem och orsakade därmed miljöföroreningar och mer än så. Mitt budskap är att vi måste återvinna dem och investera i teknologin för återvinning. Vi kommer att behöva dem i framtiden. När vi inte längre har någon olja kommer vi inte heller att ha några syntetmaterial.
Om klimatförändringarna fortsätter kommer problemet bara att förvärras. Som konstnär försöker jag att hitta lösningar. Darwin lärde oss att alla levande varelser måste anpassa sig till förändringarna i miljön för att överleva. I dag är förändringstakten så pass snabb att organismer inte hinner utvecklas och anpassa sig utan istället dör de ut. Om temperaturen på den afrikanska kontinenten skulle stiga med 5ºC skulle elefanterna dö ut så därför klonar jag dem till mindre versioner. Snart kommer det finnas för mycket havsvatten i världen men inte tillräckligt med dricksvatten så därför sätter jag stövlar på mina hundar, ger vattenflaskor till pingvinerna och sätter ryggsäckar på klonade grodor för att hjälpa dem lite.
Det bästa sättet att hålla åhörarna vakna är inte att predika utan att vända på stolarna. Budkapet är “att sticka ut”. Jag använder huvudsakligen grundfärgerna rött, gult och blått. Ibland använder jag mig av färger däremellan men grundfärgerna sticker ut mest (ett brunt djur i en grön miljö skulle ge ett begränsat visuellt intryck).
Min favoritfärg röd, till exempel, ger uttryck åt flera tolkningar och konstverkets mening blir plötsligt mer värdefull.
Några av mina senare verk är gjorda av återvunnen brons. Inte av den rena, lyxiga bronsen som jag har ganska svårt för – i slutändan är det ju bara metall. Jag vill förringa detta “rika” material så därför slänger jag en klick färg över huvudena på konstverken.
Klimatförändringen är stommen för mitt arbete. Jag har alltid inspirerats av begreppet konst, inte så mycket ur den estetiska aspekten utan snarare av de sociala, politiska och ekologiska frågor som konsten involverar. Jag är ingen ”grön” individ och politik lämnar mig oberörd men jag vill förmedla ett budskap till eftervärlden utan att förorena den.
William Sweetlove, november 2011.
Antonio de Felipe
Målningarna av Antonio de Felipe fascinerar och överraskar. Det är en upplevelse att följa honom genom hans sinnrika aldrig sinande idévärld, kryddad med en stor portion humor, och se hur han väver samman sina teman. Antonio de Felipe föddes i Valencia 1965. Redan som liten märktes hans konstnärliga ådra som ledde honom till en examen på konsthögskolan i Valencia. Under sina studier arbetade han som kreativ designer på en reklambyrå vilket otvivelaktigt kom att influera hans framtida konstnärliga bildspråk. Sedan 1996 har han sin ateljé i Madrid. Antonio de Felipes konst har utvecklats genom olika serier. I hans bildvärld länkas seriefigurer, klassisk konst och kommersialism samman med vår tids idoldyrkan. Hans motiv är ofta målade i konstellationer som hedrar stora mästare som Velázquez, Picasso, Mondrian bland andra. Många av hans verk uttrycker kraftfulla paradoxer. Ett exempel på hur konstnären leker med reklamens schablonartade språk är hans parafras på Diego Velázquez berömda verk Las Meninas (Hovdamerna) från 1656. De Felipe låter här den unga spanska prinsessan Margarita sträcka fram en burk Fanta i stället för att som i originalverket greppa ett glas kallt, parfymerat vatten. Målningen ingår i serien LOGOTIPOS (logotyper) tillägnad konstens och reklamens värld. Denna serie följdes av VACAS (kor) med bl.a. målningen Vaca Vogue som föreställer en rosa ko på omslaget till ett Vogue magasin. Därefter, serien CINEMASPOP där skådespelare som bland andra Marilyn Monroe och Audrey Hepburn återuppstod som popikoner. En välkänd målning i denna serie är Black Audrey. År 2009 presenterades POPSPORT. Här förenar konstnären teckande serier och konsthistoria med olika idrottsgrenar, såsom i La carrera där Picasso’s Demoiselles d’Avignon springer med i ett lopp på en fullsatt stadion. I Antonio de Felipes senaste serie LPop leker han med berömda LP-fodrals motiv och titlar som i Bad Bart där Bart Simpson gör Michael Jackson sällskap på hans skiva Bad. Under sina intensiva 20 år som professionell konstnär har Antonio de Felipe deltagit i över 70 one man shows och i många andra gemensamma utställningar både i Spanien och i övriga världen bl. a. på La Casa de Vacas i Madrid, Museu Picasso i Barcelona, Museo de la Ciudad i Valencia, Bilbao Bizkaia Kutxa (BBK) Foundation och på Soma Museum of Art i Seoul, liksom på betydande gallerier såsom på Galerie Levy i Hamburg, Galerie Terminus i München, Andipa Gallery i London, FMR (Franco Maria Ricci) i Rom och Lee Gallery i Seoul, bland andra. Tillsammans med bland andra William Sweetlove, Cecilia Cubarle, Philippe Huart och MariaManuela, är Antonio de Felipe en av medlemmarna i konstnärsgruppen Les nouveauX pop, som har haft flera utställningar i Europa och Asien.